Vi har två charmfulla vindsateljéer, 2 tr upp i ett 1700-talshus i levande kulturkvarter i den absolut bästa delen av Stockholms innerstad!
Vilsamt och fridfullt beläget med utsikt mot Skansens huvudport och Långa gatan. Passande för lugn verksamhet, t ex: ateljé, samtal, massage, skrivarlya, kontor.
Bägge ateljéerna har egen ingång och pentry. Den ena har även en liten avdelning som t ex passar som väntrum.
Du kan hyra en av lokalerna, eller bägge, till fasta tider varje vecka
Adress: Långa gatan 11 C, Stockholm
Kommunikationerna till Skansen/Gröna Lund på Kungliga Djurgården är ypperliga:
- Karlaplan, vid T-baneuppgången, 8 minuter med buss 67.
- T-centralen/Nybroplan, 13/8 minuter med spårvagn.
- Slussen, 7 minuter med Djurgårdsfärjan till Allmänna Gränd.
- Barnängsbryggan via Luma, Henriksdal och Masthamnen med m/s Emilie.
- Lidingö och Nacka, Sjövägen Linje 80, SL-kort. 26 minuter från Nacka Strand.
- Nybroplan till Djurgårdsbron, 4 minuter med buss 69 och 76.
- Bilparkering: Stor p-plats vid Gröna Lund, där man betalar för faktisk p-tid.
Kontakta Monica Sperens för mer information.
Små berättelser om arbetslivet på Djurgården
Sensommar: Luften är både krispigt fräsch och varm som len sammet: det ena eller andra, omväxlande. Lugnet lägger sig över Djurgårdsstaden och Skansen. Stockrosorna vid gaveln är vissna nu och sånglärkorna har lämnat oss för sydligare breddgrader.
S:t Mickelmässtiden doftar grönare än grönt och äppelskörden blev riklig i år. Jag låser upp ateljédörren vid åtta, vädrar – in med flitig livsluft.
På lunchrasten går jag upp till köksträdgården vid Skansens herrgård. Sätter mig en stund i äppellunden och beundrar kål, pumpor, bönor, lök. Ringblommor i rad och astrar lyser glatt uppmuntrande, så jag ringer några samtal och mediterar en kvart.
Livet är skönt!
Höst: ”Regnet droppar; solen lyser klar; molnen svävar; vinden viner”. Med den sången i sinnet kliver jag ner de två trapporna från ateljén och ut på gatan. ”Till Skansen”, säger jag till mina raska fötter i grova skor. ”Vamos!”
Jag kliver gatan upp mellan Cirkus och Hasselbacken. Fortsätter ner till Hazeliusporten och glider uppför med bergbanan. Det är eftermiddag och få besökare idag. Jag går fort, förbi hus och härbren, förbi timmer- och guldockrafasader, förbi beten och träd. Gör halt vid statarstugan och betraktar hönsen vid Hazeliusmonumentet. Kastanjerna ligger på marken, jag fyller oljerockens fickor med några nävar så jag kan göra fint på kaffebordet på ateljén. Löven är gula nu och rönnbären röda.
Jag hastar tillbaka via bilgrinden, genom dalgången, mellan mataffären och Hantverkets vänner. Det kommer att vara mörkt ikväll när jag åker hem, med glad kolorerad gatubelysning utmed Djurgårdsvägen.
Vinter: På Djurgården finns två vintrar – den före jul och den efter. Före jul är här mer vinter än någon annanstans. Det är lampor i träden, konstsnö och snö, stjärnor i fönster, fladdrande stearinljus och facklor. Mysigt! Djurgården doftar nu av apelsiner med nejlikor i, av hyacinter, av gran, av förväntan och av barnatro, av gemenskap.
Besvikelser ligger och lurar på sockermandlarnas avsaknad av magi, på slaskvädret och ljudslingans oförmåga att skapa varm gemenskap. Men besvikelserisken når inte upp till ateljéerna på Långa gatan. För här råder tidlöst vintermys!
Vintern från nyårsdagen fram till mars är full av sömn och lugn, dvala och stillhet… zzzz. Stadig strävan och eftertänksamhet råder på ateljén och mycket blir gjort. Blått vinterhjul till blå toner!
Monica.